NOAM DOVER AND MICHAL CEDERBAUM
Studion där Dover och Cederbaum arbetar är tillägnad övningen av hantverk, digital tillverkning och vad som än händer däremellan. Det är en plats för design och tillverkning i lokal skala, som deltar i globala samarbeten om kunskapsdelning. Studion är en kreativ plattform där samarbeten är välkomna och uppskattade genom övning av dialogledande processer. Den har ett tvärvetenskapligt synsätt och hoppas kunna ge ett fritt utrymme för diskussion och skapande, där kontrasterade idéer och stilar ofta möts. Studiens arbete ifrågasätter de traditionella gränserna mellan design, hantverk och produktion; behandlar det kulturella ursprunget till material och tekniker; och skapar föremål som berättar historien om deras skapande.
Utställningen genomförs i samarbete med Galleri Glas.
Utställningen pågår 24/10 2020 - 6/1 2021.
NOAM DOVER
Originating from industrial design, Noam’s work has embraced hands-on craft, specialising in glass and ceramics. A keen open source technology maker and fascinated by craft history, Noam is looking for ways to create a synergy between traditional craft and digital fabrication. He sees his work as part of a chronology of craft knowledge, where today’s digital developments present new opportunities to the craft community, through open sourcing and an innovative approach. He is developing ceramic and glass 3D printers, tailored for a studio environment.
MICHAL CEDERBAUM
Michal’s work includes textile, paper and ceramic design, street art and projection design for stage. Originating from visual communication, her work connects between contextual, cultural, often political, two-dimensional images and three-dimensional objects. While engaged in processes of material, form, tactility and colour, Michal hopes to formulate relationships between crafted objects and a broader discourse. She wishes to address the distinction between ‘being’ and ‘doing’ in the fields of craft and design. It is the BEING that intrigues her most: What does it mean, to be a craftswoman? where do our motivation and norms come from? What is our sources of our forms and materials? How can we find relevance in our practice?
