Det blir alltmer utmanande att vara en nutidsmänniska. Prövningar finns globalt såväl som lokalt, på samhällsnivå och individnivå. Den mentala ohälsan ökar, vi blir alltmer ensamma, och vetenskapen har ännu inte kunnat redovisa vilken effekt våra smartphones har på våra hjärnor, eftersom vi bara sett begynnelsen av den teknologiska närvaron i våra liv.
Jag började satsa helhjärtat på konsten för ett år sedan när jag kände att det produktdesignjobb jag hade inte var tillräckligt. Jag påbörjade skulpturstudier i London; en enorm stad fylld med människor, drömmar, trafik, konsumtion och klassklyftor. Det var överväldigande och utvecklande, och jag insåg att konsten är mitt sätt att hantera alla utmaningar och att överleva som nutidsmänniska.
Men efter ett intensivt år med studier, press, jämförande, utställningar och hjärtesorg tog det stopp. Allt jag ville var att ta mig tillbaka till mitt älskade Öland. Ön som jag besökt varje sommar sedan jag föddes, ön jag i vuxen ålder återvänt till när jag behövt återhämtning, och ön som även denna gång påminde mig om att storstäder, överfyllda tunnelbanor, konstmässor, skulpturprofessorer och australiensiska ”fuckboys” inte är det enda sättet att leva.
Ebba Grahn
Min konstnärliga praktik utforskar den nutida människan och hennes utveckling från ett gudalikt objekt till en (över-) tänkande, (illa-)mående och (udda-)formad karaktär. Den konfronterar åskådaren med emotionella figurer som inte skyr ögonkontakt eller att avslöja sina djupaste och mörkaste känslor. Verken porträtterar självupplevda såväl som observerade känslor och agerar som en spegel för åskådaren. En spegel som de kan finna tröst i, tröst att den mänskliga upplevelsen sällan är unik och att de flesta av oss delar liknande utmaningar, känslor och tankar.
År 2023 tog jag min masterexamen i skulptur från Royal College of Art, där jag upptäckte och utforskade akrylglas. Ursprungligen motiverad av önskan att skapa samtida tolkningar av kyrkoglasfönster, förenade jag det traditionella, religiösa och ofta pryda mediet med moderna teman som mental hälsa, sexualitet och den digitala närvaron. Materialet och skapandeprocessen är i sig lik vår allt mer digitala struktur. Precis som en digital persona är beroende av en smartphone för att skapa sina verk, är jag beroende av en laserskärarmaskin för att skapa min konst. De livfulla färgerna kan liknas vid de filter vi ofta porträtterar oss igenom på sociala medier. Och i kontrast är de motiv och historier min konst berättar om de riktiga, imperfekta människorna.
