Glas ligger VIDA varmt om hjärtat. Här får konsthallen besök av Kosta Boda med sammanlagt åtta glaskonstnärer som tillsammans visar på glasets mångfald av former och uttryck.
Fyra väletablerade namn inom glaskonst, Anna Ehrner, Ulrica Hydman-Vallien, Bertil Vallien och Göran Wärff möter Ellen Ehk Åkesson, Åsa Jungnelius, Johan Röing och Markus Åkesson – en yngre generation som mer nyligen dragits till glaset, även om de idag är väletablerade.
Både glasets variation och Kosta Bodas rika samling blir tydliga i detta besök.
Anna Ehrner
Anna Ehrner, född 1948 i Danderyd i Stockholm, är en väletablerad formgivare och glaskonstnär som kännetecknas av sitt enkla formspråk. Med en experimentell inriktning har hon en förmåga att med sparsmakad användning av färg skapa kreationer med stor effekt, där slöjor av färg inuti glaset har blivit ett av hennes signum. Hennes verk föds ofta ur glaset självt, tillsammans med inspiration från naturen.
Anna har arbetat med Kosta Boda sedan 1974. Innan dess studerade hon på Konstfacks keramiklinje, och hon har senare även undervisat på samma skola. Hos Kosta Boda står hon bakom flertalet framgångsrika kollektioner, såsom Contrast och Line - där den senare är en av Sveriges mest sålda serviser genom tiderna. Hon har tilldelats utmärkelsen Utmärkt Svensk Form 1992 och 1994 för sin design, samt blev vinnare av Svenskt Glas 1983.
”För mig uppstår kreativitet i hyttan. Här föds, formas och lever glaset. Jag vill ta vara på glasets egna liv, arbeta med det och inte emot det. Följa glasmassan, kraften, som inte går att tygla, men samtidigt se det enkla och subtila.” – Anna Ehrner
Ulrica Hydman-Vallien
Ulrica Hydman Vallien var sedan sitt genombrott som glaskonstnär på åttiotalet en av Sveriges mest folkkära konstnärer. Hennes egensinnigt personliga, fria, hejdlöst visuella uttryck blev känt även utanför en konstintresserad publik och långt utanför landets gränser — till den grad att Ulrica var en av femtio konstnärer som valdes ut för att skapa dekorer till British Airways flygplansflotta på nittiotalet.
För Kosta Boda var Ulrica Hydman Vallien, som människa och konstnär, av ovärderlig betydelse. Det var en chock när hon plötsligt rycktes bort, mitt i sitt intensivt levande liv. Desto roligare är det att Ulricas konstnärliga arv lever vidare, förvaltas och utvecklas av yngre generationer konstnärer och hantverkare i Kosta Bodas ateljéer och hyttor. Länge leve Ulrica!
Ulrika Hydman Valliens konst finns representerad i samlingar vid institutioner som Moderna Museet och Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Röhska museet, Victoria and Albert Museum i London och många fler.
Bertil Vallien
Bertil Vallien är en konstnär som inte behöver närmare presentation för någon med kärlek till glasets skönhet och mystik. Under sin sextioåriga karriär har Vallien gjort sig känd bland glasälskare främst för sina sandgjutna skulpturer, inte minst sina världsberömda glasfarkoster. Bertil Vallien har hållit hyllade utställningar över hela världen. Hans konst finns representerad i samlingar och på prestigefulla museer i Sverige och internationellt. För Kosta Boda är Vallien av oskattbar betydelse — främst för sin egen glaskonst, men även som inspiratör för andra konstnärer och formgivare.
”Jag blev från första stund fångad av glasets alla förföriska egenskaper. Hela mitt liv som konstnär har jag ägnat åt att utforska och tämja detta material”, säger Bertil.
Göran Wärff
Göran är Kosta Bodas och hela glasrikets nestor — en legend som står i förbindelse med vår historia och som i mer än sextio år har varit med och format det svenska glasets tradition.
Göran är från Gotland, Slite, och var tidigt ute på havet med mästerlotsen. Han lever numera sedan länge med sin hustru på Hau gård vid natursköna Ar vid stenkusten på öns nordvästra spets. Arvet från hembygden kan sägas ha präglat hans glaskonst då havet från början har varit Görans djupaste inspirationskälla. Känslan av det oändliga havet reflekteras i Görans glas. Att naturen alltid har varit närvarande i Göran Wärffs glaskonst är uppenbart. ”Men det är lätt att säga naturen. Det är inte alltid så bokstavligt. Det är intressant med det parallella växandet och förfallet. Havet och ljuset också förstås, det finns där.”
Ett annat begrepp som kan förknippas med Göran Wärff är optik. Hans konst kännetecknas av ett ständigt experimenterande med det klara glaset, med inslag av färg. Ett adelsmärke för hans objekt är att de ofta bjuder på andra optiska effekter utöver de först uppenbara, likt skatter och ljusfenomen glimmande ur havsdjupet.
Ellen Ehk Åkesson
Begrepp som att söka sina rötter och att gräva där man står kan vara klyschor, men är i högsta grad relevanta för att beskriva Ellen Ehk Åkessons konstnärliga gärning. Ellen är född i Småland, där hon bor än idag, numera med sin familj, i Nybro — mitt i Glasriket. Här arbetar hon i en ateljé i Pukebergs gamla glasbruk där hennes man Markus Åkesson, konstnär, också har sin ateljé — även han är knuten till Kosta Boda. Med Småland som bas har Ellen ställt ut över hela världen. Hon finns representerad på gallerier i såväl Stockholm som Paris och övriga Europa. Man finner hennes verk i många samlingar i Asien, där hennes konst har visats flitigt.
Ellen Ehk Åkessons barndomshem låg i brynet till en åldrig gammelskog, som från så tidigt hon kan minnas blev hennes andra hem — hennes lekplats, skola och eviga inspirationskälla för det konstnärskap hon utvecklade från unga år.
Åsa Jungnelius
Jungnelius är själv en skicklig glasblåsare, men har aldrig betraktat sin konst som ett hantverk. Glaset har från början varit centralt i hennes experimenterande med olika material i skulpturer och installationer. Jungnelius beskriver det själv som att hon utforskar fysiska och metafysiska dimensioner med sin egen materiella vokabulär. Hennes konst har ett starkt, stundtals påträngande sött, ibland aggressivt feminint intryck. Hon var pionjär i en ny våg av yngre feministiskt inriktade konstnärer och konsthantverkare. I sitt skapande utforskar hon hålrummet och dess symboliska, bland annat moderliga och sexuella kapaciteter. Snippan finns med som en grundform, i sällskap med besläktade musslor och snäckor.
Johan Röing
Trä är det skulpturmaterial som Johan Röing främst har arbetat med. Han är känd för sina träskulpturer, samtidigt rått och virtuost utformade med motorsåg och vinkelslip. ”Trä har byggt upp mitt konstnärskap”, som Röing säger. Med tiden har hans skulpturer utvecklats från det figurativa; människor och djur, till en högre grad av abstraktion. I sitt arbete litar han på sin intuition och känsla. Han låter, som han själv beskriver det, materialets egen vilja och egenskaper styra.
I sitt experimenterande arbete med glaset är Johan Röing, som alltid i sin konst, på jakt efter materialets ”inre sanning”. ”Man får vara försiktig med det förföriska”, säger han. ”Man måste vara lika hård som glaset självt. Jag har experimenterat med handpolerade ytor men det går inte, det blir för insmickrande. Jag målar inte rosa för att det ska bli snyggt. Det handlar om att få fram en inre logik i materialet, att stå ensam med materialet, lite så som Auguste Rodin eller Bruce Nauman arbetar. Jag inspireras även av konstnärer som Picasso, Rosemarie Trockel, Philip Guston och Louise Bourgeois i deras förhållande till materialet”. ”Mina rötter är den abstrakta konstruktivismen, men med postmodernismen som antites”, tillägger Johan. ”En slags superexakt slarvighet är något jag strävar efter — en supersyntes."
Markus Åkesson
Markus Åkesson är en konstnär som har gjort sig känd i trendiga kosmopolitiska undergroundsammanhang. Bland annat genom sitt samarbete med det japanska modemärket Undercover och med upprepade utställningar på Da-end i Paris, ett nischat galleri specialiserat på smal samtidskonst med mörkare undertoner. Hans måleri har uppmärksammats stort internationellt och återfinns i många samlingar världen över. I Sverige visas Åkessons konst på Berg Gallery i Stockholm samt VIDA Museum på Öland.
Markus Åkesson är intresserad av att skapa konstobjekt i glas som delar samma värld som hans målningar. ”Just nu arbetar jag med halvabstrakta former som blåses på fri hand, där jag sedan arbetar med ytan tillsammans med sliparna. Ju mer erfarenhet jag får, desto mer förstår jag möjligheterna. Varje dag med blåsarna och sliparna lär jag mig något nytt. Det är ett samarbete, ett samspel — inget man kan göra själv. Som tidigare glasgravör är jag mycket intresserad av det kalla arbetet, sliperiet och glasmåleriet. Det är jätteintressant att arbeta med ytan och kombinera det råa med det vackra. Det är ett helt annat uttryck än måleriet, men jag letar efter samma känsla, samma tematik.”
