About
ANNA-LINDA GABRIEL
f 1976, glaskonstnär
För barnet inom
23 oktober – 19 december 2021
En gång har vi alla varit ett foster. Därför är vi alla bärare av ett tillstånd av total närvaro, fulla av potential, sårbara, sökande och i kontakt med våra ursprungliga behov. Jag vill dela med mig av något som är långt bortom det mätbara. Något som jag framförallt vill påminna mig själv om. Det vackra glaset ger oändliga möjligheter och jag vill ge tillbaks. För barnet inom.
I utställningen För barnet inom ser ni en avskalad version av den interaktiva utställningen Note to Self som visades på glasmuseet The Glass Factory i somras. Utställningen bestod av en minnesbank i form av föremål jag sparat sedan jag började med glas och som hade det gemensamt att de bar på ett dolt meddelande. Föremålen vecklades ut till nyproducerade interaktiva installationer och ett frodig ljudlandskap baserade på dessa meddelanden.
I de verk jag har producerat inför denna utställning, försöker jag inte behaga ögat. Föremålen är bara det de är. Eller en utveckling av vem de behöver vara för att hitta balans. Lysande Glowies i mörkret. Innan eller efter nästa kamp för skönheten vid livet.
Nedan följer en text jag har skrivit med anledning av verket Glowies i mörkret. Att skriva är en viktig del av min process även om det inte är så ofta jag delar den med en publik. Här skissar jag fram stämningen och kärnan i det jag vill förmedla.
FROM A TRAVEL WITHIN
Dolphins born here.
Are rescued from instant
wilderness, a sphere
Guess they didnt know then
Ever going nowhere is
Being at home
Born in a powerful cage
Seen by a friendly face.
Being at home
Becoming the space
Loosing track of its offsprings pace.
Constantly explaining the sun
living in my face. Moving from borders
finding it permanently traced.
A tatoo from a friendly encounter
Meetings that ignore to greet.
Making stories that matter
We will never be friends
A poem that seeks to reveal the state of mind that tries to kidnap me when I am weak and inattentive. A state of mind that will never seek to be a mother, daughter, a lover or a friend. This poem is about kidnaping the state of mind that tries to define and give you value from where you were born and with which resources. But ultimately the poem is actually about the constant search for balance and the meeting between two extremes: the longing to dismiss others perception of who we are in the context of our history, as well as a poem that wants me to be proud, present and true to my rural instincts from those roots that we all share and that equals us. My newest works are not trying to please the eye. They just are who they are. Glowies in the dark, before or after the battle for the beauty of life.
Anna-Linda Gabriel
