Per Fhager

Fd 1980

2022

Per Fhager har alltid jobbat med händerna, från ritandet som barn till pappersvikning och sömnadsteknik. Hans intresse för hantverk sträcker sig vidare till stickning, virkning och broderi. Samtidigt har han sedan tidig ålder fascinerats av TV-spel. Spel från Japan kom med en annorlunda estetik än den invanda – en skattkista av inspiration. Dragningskraften av att gå in i och bli som uppslukad av en annan värld beskriver för många den intima upplevelse som TV-spelen representerar.

Fhagers intresse för TV-spel har levt kvar och flera år senare, under studietiden bestämde han sig för att göra ett stort broderi. Rutnätet, strukturen som broderiet bygger på, var lätt översättbart till pixelgrafik och ett 100-årigt hantverk mötte TV-spel – en uttrycksform fortfarande i sin linda. Detta första projekt var baserat på en bakgrund från ett TV-spel. Naturbilden var inte menad som något annat än ett kvällsprojekt och tog två år att slutföra. Men ett verk blev ytterligare ett och så småningom en liten utställning i skyltfönstret hos garnaffären där Fhager köpte sina garner. Det i sin tur ledde till kontakt med en gallerist, ett tio år långt samarbete och i förlängningen utställningen på VIDA.

På VIDA har Per Fhager gått bakåt i tiden, tillbaka till de tidiga 8-bitarsspelen. Den mindre avancerade grafiken skapar en minimalism som charmar, attraherar och samtidigt imponerar med vad man lyckades skapa trots begränsade medel och teknik. Per Fhager har även inspirerats av mer okända spel. En del var ganska dåliga och funkade inte på export, men estetiken är fortfarande intressant, tematiken och karaktärerna likaså. På VIDA får publiken möta en blandning av dessa mer obskyra spel och Fhagers favoritspel som Kirby och Megaman – mer kända och som ligger honom varmt om hjärtat.

Många känslor och minnen kommer upp i arbetsprocessen och många paralleller mellan TV-spelande och hantverk blir tydliga. För de som ägnar sig åt endera rör det sig ofta om hundratals timmar dedikerade till att arbeta med händerna, till koordination och repetition i vad som för många blir ett nästan meditativt tillstånd. Tavlorna på VIDA är alla i vitt skilda utföranden med spridning i både teknik och struktur. Gamla tekniker och nästan bortglömda stygn vittnar om att hantverket långt ifrån dött ut i den digitala era, utan tvärt om snarare är större än någonsin och bilderna som flyktigt flimrar förbi i ett TV-spel får genom Per Fhagers konst upprättelse och blir permanenta.